ATT VETA VAR MAN HÖR HEMMA

Disclaimer: Vill inte låta negativ med detta inlägget, skriver bara av mig lite känslor och jag förstår att det finns bra saker med båda Finland och Hong Kong och vill inte förolämpa någon. 
 
Nästa 2 år har jag bott i Hong Kong nu. Det har varit en av de mest otroliga, spännande, förskräckliga och härliga upplevelsen i hela mitt liv. Har lärt mig så mycket om mig själv och vad jag kan övervinna. Mitt första år var allt annat än lätt. Det tog ganska mycket att känna sig säker bland en grupp av helt nya människor med nytt språk och nytt land men är så tacksam att jag tvingades ur min comfort zone för jag är nu så mycket mer bekväm med mig själv. 
 
Efter att ha pratat engelska konstant i 2 år, varit omringad av engelsk/kinesisk kultur så är det nästa givet att min svenska kommer bli sämre. Pratar förstås svenska hemma men mitt akademiska språk är just nu engelska och det oroar mig lite smått. Det känns som att jag är mittemellan Finland-Hong Kong, Svenska-Engelska. Har liksom inget som är 100% jag, utom jag ligger bara någonstans i mitten.
 
Nu när Hong Kong delen av mitt liv börjar ta sig mot sitt slut så känner jag ångesten bara krypa på mig. Kan inte riktigt göra någonting åt det eftersom jag visste hela tiden att jag bara skulle bo här i 2 år. Men vad ska jag göra när jag blir gråtfärdig av att lämna alla vänner, alla minnen, och framförallt denna staden som jag har lärt mig att älska så otroligt mycket. Bara tanken att gå tillbaka till det samma tråkiga livet i Finland med samma gråa väder, samma människor, samma stad, samma, samma, samma får mig att rysa. Är medveten om att Finland kan vara helt fantastiskt stundvis och jag är nog den sista personen att kritisera det landet men orkar verkligen inte med den vardagen. Vet inte hur jag ska klara av att gå gymnasiet och titta ut genom fönstret och bara se grått och tråk när jag kan vara i Hong Kong och ansöka till universitet över hela världen. uppleva fester, nya människor, nya restauranger och allt man kan tänka sig.
 
Det känns som att om jag flyttar tillbaka till Finland är jag nästan tvungen att stanna där hela livet och det känns helt outhärdligt. Har vänner som har flyttat till New York, L.A, Vancouver, England, Australien och vart man än kan tänka sig men jag måste väl nöja mig med att fara till Seinäjoki på en långhelg. Kunde inte bry mig mindre om gymnasieval när jag och de runtkring mig redan har planer sedan 2 år tillbaka vad de ska studera och var. Det känns så obetydligt när jag vet att hela världen finns därute och jag ska sitta hemma i Finland.  
 
Just nu räknar jag ner sekunderna tills jag tvingas sätta mig på flygplanet till Helsingfors och aldrig komma tillbaka. Orkar inte ens tänka på det för att min mage knyts ihop till en liten knut och jag vill bara försvinna och inte behöva gå igenom dethär. Det känns så orättvist att precis när Hong Kong har börjar kännas som ett hem så måste jag lämna. Det enda jag kan göra nu är att försöka njuta av de sista månaderna och inte tänka på vad som komma skall.